2018-01-08

Debattinlägg

Låt inte elnäten begränsa den förnybara kraften

(Debattartikel publicerad i Dagens Samhälle 2017-12-27).

Snabb vindkraftsutbyggnad i norr i kombination med nedstängd kärnkraft i södra Sverige innebär att kapaciteten i stamnätet måste öka. Dessutom måste tillståndsprocesserna kortas avsevärt om inte elnäten ska försvåra omställningen till ett förnybart elsystem.

Hälften av elproduktionen i EU är fortfarande fossil. Förbränning av kol, olja och gas släpper årligen ut en miljard ton koldioxid. Ska den globala uppvärmningen begränsas till 1,5 eller 2 grader krävs omfattande investeringar i förnybar el. Sverige har bland de bästa förutsättningarna i hela Europa för vindkraft och kostnaderna för vindkraft har reducerats häpnadsväckande snabbt de senaste åren.

Enligt Energimyndigheten behövs det mellan 80 och 120 TWh ny förnybar el fram till 2045, varav vindkraft förväntas stå för den klart största delen. Den högre nivån motsvarar storleken på den sammanlagda elproduktionen från kärnkraft och vattenkraft under det senaste året (125 TWh).

För att uppnå riksdagens energi- och klimatpolitiska mål är det helt avgörande att utbyggnaden av den förnybara elproduktionen går hand i hand med utbyggnad av elnäten och att de interna flaskhalsarna mellan elområdena åtgärdas i enlighet med Energiöverenskommelsen. Detta är även viktigt för att kunna öka marknadsintegrationen med resten av Europa och för att säkra försörjningstryggheten i takt med att kärnkraften stängs ned i södra Sverige.

Dessutom finns det prismässiga skäl. Sweco har på uppdrag av Svensk Vindenergi simulerat prisutvecklingen inom de olika elområdena utifrån graden av nätförstärkningar fram till 2030. Studien visar att utan kapacitetshöjande åtgärder blir det prisskillnader på i genomsnitt ca 8 öre/kWh mellan norra och södra Sverige redan 2025. Men även med alla planerade åtgärder kommer det att förekomma prisskillnader på drygt 2 öre/kWh. Tittar man historiskt går gränsen för samhällets acceptansnivå vid ca 1 öre/kWh, enligt Sweco.

Vi stödjer Svenska kraftnäts strategi att i första hand öka överföringskapaciteten genom enkla åtgärder i befintligt nät och genom att ersätta gamla ledningar med nya. Men arbetet går för långsamt, då planerade åtgärder redan har försenats flera år.

Vi ser även ett behov av att Svenska kraftnät tar höjd för att nedstängningen av kärnkraft kan gå snabbare än planerat eftersom nätutbyggnad kräver lång framförhållning.
Kapacitetsbristen i stamnätet hade inte varit ett lika stort bekymmer om det inte vore för de orimligt långa tillståndsprocesserna, över tio år, för att bygga nya ledningar. Konflikter mellan ellagen och miljöbalken behöver identifieras och elimineras. Miljöbalken behöver även ses över för att väga in samhällsintresset och globala miljönyttor.

Det finns inget egenvärde i att bygga nya ledningar. Finns det kostnadseffektiva alternativ, såsom exempelvis energilagring, flexiblare elanvändning och havsbaserad vindkraft, så bör de användas. Även om teknikerna finns, saknas fortfarande incitament som möjliggör att de tillämpas.

Havsbaserad vindkraft i södra Sverige har potential att ersätta delar av det kommande produktionsbortfallet från kärnkraften och reducera behovet av ytterligare överföringskapacitet från norra till södra Sverige. I dagsläget finns det dock en rad osäkra moment som måste lösas, det gäller inte minst villkoren för nätanslutningen och tillstånden för befintliga vindkraftparker.

Sammantaget bör Svenska kraftnät påskynda och utöka sina planerade åtgärder för att höja överföringskapaciteten i stamnätet. Energi- och samordningsminister Baylan bör prioritera att korta tillståndsprocessen för att bygga ut stamnätet, men även satsa på åtgärder för att underlätta för alternativen till nätutbyggnad.

Charlotte Unger Larson
Vd Svensk Vindenergi