2018-03-09

Komm. från oss

Försvarsmaktens utökade vindkraftstopp

Försvarsmaktens vindkraftsstopp har länge varit ett av de största hindren för att nå Sveriges potential för vindkraft. Tidigare omfattades halva landytan i södra Sverige av försvarets restriktioner. I slutet av 2017 kom Försvarsmaktens beslut om förnyad redovisning av riksintressen där restriktionsområdena utökas ytterligare, bland annat genom att peka ut lågflygningsområden och utvidga ”område av betydelse för totalförsvarets militära del” med nio civila flygplatser.

Försvarsmakten använder sin starka ställning i miljölagstiftningen till att ensidigt utöka restriktionsområdena. De nya lågflygningsområdena täcker en yta på cirka 70 100 kvadratkilometer. I jämförelse motsvarar arean 16 procent av Sveriges landyta, ett område lika stort som Irland. Översiktskarta, lågflygningsområden.

I de nya lågflygningsområdena finns idag 252 vindkraftverk med tillstånd och 515 vindkraftverk under tillståndsprövning.

Genom att utvidga restriktionsområdena med 50 procent, från 30 till 45 procent av Sveriges yta, äventyrar Försvarsmakten möjligheterna att nå de klimat- och energipolitiska målen. Det skapas en avgrund mellan politiska ambitioner och praktisk myndighetsutövning.

Svensk Vindenergi intensifierar arbetet med målsättningen att Försvarsmakten ska sikta framåt och förbereda sig på att verka i ett landskap med betydligt mer vindkraft än idag. Försvarsmakten måste medverka till den omställning som Försvarsberedningen ser som angelägen och positiv, istället för att motverka den.

Regeringen har ett ansvar i att förtydliga Försvarsmaktens instruktion att verka för att skapa förutsättningar att nå energiöverenskommelsens mål om ett 100 procent förnybart elsystem år 2040.  Den nya instruktionen bör kombineras med ett uppdrag att minska stoppområdena och höja samtliga MSA-ytor så att de inte påverkas av moderna vindkraftverk med en höjd av 300 m.

 

Bakgrund

Det finns ett brett folkligt och politiskt stöd för att Sverige ska ställa om och vi har fantastiska förutsättningar för förnybar elproduktion. Fem riksdagspartier står bakom energiöverenskommelsen som innebär att Sverige ska ha ett 100 procent förnybart elsystem år 2040. I år antogs det Klimatpolitiska ramverket och målet att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.

Omställningen har inletts och hela samhället kommer att påverkas, inte bara nätinfrastruktur och elproduktion. Även försvaret berörs. I december 2017 betonade Försvarsberedningen vikten av att arbetet med omställningen till förnybar el ger fördelar ur ett totalförsvarsperspektiv.

När den förnybara elproduktionen från sol, vind och vatten byggs ut förväntas solkraften öka snabbt men den största andelen bli sannolikt vindkraft. Utbyggnaden har gått snabbt de senaste åren men för att nå ett 100 procent förnybart elsystem ska ytterligare 30 TWh ny förnybar elproduktion tillkomma under perioden 2022 – 2040.

För att den fortsatta utbyggnaden av förnybar elproduktion ska bli möjlig behöver delar av dagens regelverk reformeras. Vindresursen måste få nyttjas på bästa sätt med modern teknik och det måste bli lättare och gå snabbare att göra rätt. I dagens prövning är det svårt att väga vindkraftens nytta, som är global eller nationell, mot påverkan, som är lokal. Om nyttan inte vägs in trängs vindkraften ofta bort från goda vindlägen av försvarsmaktens restriktioner, kommunalt veto, övertolkning av artskyddsregler, rennäring, etc.

Vindkraft i sämre vindläge motverkar en hållbar utveckling då fler vindkraftverk behöver byggas för att uppnå samma produktion.  Om det genomsnittliga vindläget försämras med 0,5 meter per sekund så minskar totalproduktionen med 20 procent. För att nå 30 TWh vindkraft behövs då cirka 3 750 vindkraftverk, istället för 3 000, vilket betyder att påverkan på djur, natur, människor – och kostnaden – ökar med cirka 25 procent.