Konsekvent politik efterfrågas

Publicerat den 13 mars, 2018 av Charlotte Unger Larson i Mars 2018

Den breda energiöverenskommelsens tydliga spelregler i form av ökad ambitionsnivå i elcertifikatsystemet skapade ett uppsving för vindkraftsinvesteringar. Glädjen var kortvarig – nu skapas ny oro på två olika områden.

Jag syftar för det första på frågan om det kommunala vetot. Naturvårdsverket och Energimyndigheten har föreslagit att bestämmelsen om kommunal tillstyrkan av vindkraft i 16 kap. 4 § miljöbalken upphävs. Trots att remissvaren gav ett tydligt stöd för att upphäva vetot, väljer regeringen att inte lägga fram en proposition innan valet. Det är en stor besvikelse som riskerar att få betydande påverkan på omställningstakten.

För den fortsatta vindkraftsutbyggnaden är det mycket viktigt att förslaget från myndigheterna lever vidare, bland annat genom utredningen Effektivare miljöprövning ska främja grön omställning som ska redovisas i september. ”Om processen för miljöprövning inte är tillräckligt effektiv kan investeringar utebli”, skrev näringsminister Mikael Damberg när utredningen presenterades. Det har han helt rätt i. Investerare avskyr osäkerhet och okända faktorer. Det kommunala vetot är en sådan osäkerhetsfaktor.

Parallellt med att vi fortsätter att försöka påverka lagstiftningen, har alla vindkraftprojektörer fått ett nytt och starkt argument för att förmå kommunen att ge klartecken till projektet. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg, innebär EU:s nya utsläppshandel att vindkraften och elexporten gör en direkt klimatnytta då den minskar utsläppen från kolkraft i andra EU-stater. Detta bör politikerna i alla kommuner informeras om.  I mitt blogginlägg efterlyste jag ett enhetligt sätt att redovisa klimatnyttan med elexport, vilket nu har följts upp av en riksdagsfråga från Jens Holm (V) till energiministern.

Den andra frågan jag syftar på är Försvarsmaktens stoppområden. I slutet av november presenterades Försvarsmaktens beslut om förnyad redovisning av riksintressen där deras vindkraftsstopp utökas ytterligare. De nya lågflygningsområdena motsvarar ett område lika stort som Irland. Genom att utvidga restriktionsområdena från 30 till 45 procent av Sveriges yta, gör Försvarsmakten det svårare för Sverige att nå de klimat- och energipolitiska målen.

Detta rimmar illa med den parlamentariska Försvarsberedningens inriktningsrapport för totalförsvaret 2021 – 2025, som presenterades bara några veckor efter Försvarsmaktens beslut. ”Överlag anser Försvarsberedningen att omställningen till förnybar el även bör kunna ge fördelar ur ett totalförsvarsperspektiv”, kan man läsa i rapporten. Försvarsberedningen hänvisar till energiöverenskommelsen om 100 procent förnybar elproduktion och de förutspår att fler lokala producenter av vind- och solkraft kan ”minska sårbarheten vad gäller elförsörjningen”.

Svensk Vindenergi har presenterat en första kommentar till Försvarsmaktens utökade stoppområden. Nu fortsätter vi arbetet. Regeringen bör instruera Försvarsmakten att medverka till nå energiöverenskommelsens mål om ett 100 procent förnybart elsystem år 2040. Försvarsmakten måste helt enkelt anpassa sig till att verka i ett landskap med betydligt mer vindkraft än idag.

Både Försvarsmaktens stoppområden och det kommunala vetot visar på en avgrund mellan politisk målsättning och faktisk handling. Det är inte rimligt.  Politiken måste konsekvent styra mot ett helt förnybart elsystem. Det är en fråga som är högt prioriterad av Svensk Vindenergi.

Vi hörs igen efter påsk. Till dess hoppas vi att vårsolen tittat fram! 

Charlotte

PRESS OCH DEBATT

Följ våra debattartiklar och press- releaser

Till pressrummet
ENGAGERA DIG I VINDKRAFT

Bli medlem

Svensk Vindenergi arbetar för att öka kunskapen om vindkraftbranschen och förståelsen för dess villkor hos politiker, opinionsbildare och beslutsfattare.

Läs mer om att vara medlem