Sveriges låga ambition i energi- och klimatplanen sänder motstridiga signaler
Som en del av EU:s klimatarbete presenterade regeringen i dagarna sin nationella energi- och klimatplan, med Sveriges ambition för andelen förnybar energi år 2030. I ljuset av den akuta klimatkrisen och befintliga mål och prognoser är Sveriges bud långt ifrån tillräckligt, skriver företrädare för förnybartbranschen.
Genom de nationella energi- och klimatplanerna ska EU:s medlemsländer visa hur unionen gemensamt ska nå målet om 32 procent förnybar energi i EU år 2030. EU:s nuvarande mål är på tok för lågt och måste skärpas rejält om unionen ska leva upp till Parisavtalet och den nya gröna given om ett klimatneutralt EU till 2050. EU-parlamentet driver nu på för att höja klimatmålet för 2030 från 40 till 55 procents utsläppsminskning, vilket också kommer att kräva ett mer ambitiöst förnybartmål.
Under arbetet med Sveriges energi- och klimatplan har förnybartbranschen poängterat den snabba utvecklingen vad gäller teknik, utbyggnad och produktionskostnader för förnybar energi, liksom de stora möjligheter utvecklingen medför. Tyvärr återspeglas inspelen inte i planen. Sveriges nuvarande EU-beting är att andelen förnybar energi år 2020 ska vara minst 49 procent av vår energianvändning. Denna nivå har redan överträffats då andelen uppgick till 54,6 procent år 2018. Nu vill regeringen nöja sig med en ökning till 65 procent år 2030.
Regeringens försiktighet rimmar illa med Sveriges klimatmål att inte ha några nettoutsläpp till atmosfären senast 2045, att Sverige ska vara världens första fossilfria välfärdsnation samt målet om ett hundra procent förnybart elsystem (el, inte energi) år 2040.
För att uppnå hundra procent förnybar energi 2045 skulle det med linjär utveckling krävas en andel på 75 procent år 2030. Men eftersom dagens tekniska och affärsmässiga utvecklingstakt går snabbare än så, menar vi att det är både görbart och nödvändigt att ställa om till minst 80 procent förnybar energi 2030.
Sverige är ett land med fantastiska förutsättningar för förnybar energiproduktion. Vi har gott om skog och åkermark för produktion av bioenergi. Vi har stora ytor med gles befolkning och goda vindar som gör det gynnsamt att etablera vindkraft. Vi har betydande möjligheter att öka produktionen av solel genom vårt svala klimat som ökar effektiviteten i solcellerna, många outnyttjade takytor och soliga slätter. Och inte minst har vi, redan i dag, vattenkraft som utgör både bas- och reglerkraft i vårt elsystem.
Våra goda förutsättningar medför både ansvar och stora möjligheter för Sverige. Vi måste tillvarata vår stora potential för att uppväga för länder med sämre förutsättningar och för att underlätta att de gemensamma målen skärps till de nivåer som klimatkrisen kräver.
Det är knappast en uppoffring för Sverige, tvärtom. Genom att tillvarata och utveckla vår inhemska, billiga, förnybara energi stärker vi vår industris konkurrenskraft, skapar nya jobb och ökar tillväxten. Redan i dag lockar den goda tillgången till förnybar energi nya stora företag till Sverige, och det är en utveckling som kan fortsätta.
Regeringens högt ställda mål rimmar illa med den låga ambitionen i den nationella energi- och klimatplanen. Det sänder motstridiga signaler till näringslivet som uppmuntrats att ta ledningen i arbetet för ett fossilfritt Sverige. En lång rad färdplaner för fossilfrihet har nyligen tagits fram av olika branscher, och tillsammans pekar dessa på att efterfrågan på förnybar el och bioenergi kommer att öka med 50 TWh el respektive 100 TWh bioenergi. Det är en nyckel till konkurrenskraftig omställning av industri och transport.
Klimatkrisen ger inget utrymme för mediokra ambitioner. Sverige måste tydliggöra både för medborgare och för omvärlden att vi kommer att göra vad vi kan för att driva på i omställningen. Samtidigt bör Sverige driva på för att höja de gemensamma målen och för andra medlemsländer att höja sina ambitioner. Vi har allt att vinna på att visa vägen.
Anna Werner,
vd Svensk Solenergi
Gustav Melin,
vd Svebio
Charlotte Unger Larson,
vd Svensk Vindenergi
Läs debattartikeln hos Aktuell Hållbarhet.