2019-08-28

Debattinlägg

”Timbro räknar fel – klimatnyttan ska också med i kalkylen”

Tankesmedjan Timbro presenterade i veckan en rapport av professorerna Bengt Kriström och Per-Olov Johansson, där man påstår att elcertifikatsystemet för förnybar elproduktion varit dyrt för konsumenterna, inte lett till några utsläppsminskningar och varit samhällsekonomiskt olönsamt. Dessa felaktiga slutsatser beror på att de missar två helt grundläggande frågor –förändringen i EU:s system för handel med utsläppsrätter och påverkan på elpriset.

Det så kallade elcertifikatsystemet infördes 2003 för att påskynda utbyggnaden av förnybar elproduktion. Ambitionsnivån har höjts i omgångar, senast med 18 nya TWh till 2030 i samband med den blocköverskridande energiöverenskommelsen. Målet kommer nås redan 2021 och samtidigt har kostnaden för ny vindkraft minskat så mycket att den nu klarar sig helt utan stöd. Därför måste systemet stängas.

Den förnybara elproduktionen har en mycket viktig roll för att minska utsläppen av växthusgaser inom EU, eftersom den svenska elexporten tränger undan fossilkraft i våra grannländer. Under det senaste året har elexporten uppgått till cirka 23 TWh, samtidigt som vindkraften, tack vare elcertifikatsystemet, har producerat 20 TWh. Dessa 20 TWh kan reducera utsläppen av växthusgaser med cirka 12 miljoner ton, motsvarande 25 procent av Sveriges territoriella utsläpp.

Rapportförfattarna verkar helt ha missat den stora förändring av utsläppshandeln som genomfördes senhösten 2017. De påstår: ”Genom att EU:s system för handel med utsläppsrätter lagt ett tak på de klimatskadliga utsläppen har Sverige också genererat samma totala globala utsläpp med som utan certifikatsystemet.”

Det stämmer att om det totala utsläppsutrymmet vore förutbestämt, så kan utsläppsminskningar på en plats leda till ökade utsläpp någon annanstans. Det kallas ibland för vattensängseffekten – om man sjunker ner på ena sidan av sängen höjs ytan på andra sidan.

Men EU:s utsläppstak är inte förutbestämt. Det stora överskott av utsläppsrätter som skapats, bland annat av den förnybara elproduktionen, kommer inte att utnyttjas. Från och med i år kommer 24 procent av överskottet av utsläppsrätter årligen överföras till en reserv och annulleras från 2023. Enligt bland andra IVL Svenska Miljöinstitutet, analysfirman ICIS och tankesmedjan Sandbag handlar det om motsvarande 2-3 miljarder ton koldioxid vid första annulleringen. Hur det blir efter 2023 beror på hur utsläppen utvecklas inom systemet – vilket i sin tur beror på hur aktivt Sverige och andra länder arbetar för att minska utsläppen.

Det Klimatpolitiska rådet konstaterade i sin årsrapport: ”De nya reglerna innebär att nationella styrmedel som minskar de utsläpp som ingår inom handelssystemet kommer att kunna bidra till en minskning av de totala utsläppen inom handelssystemet i hela EU.” Men detta verkar alltså ha gått Timbro och rapportförfattarna helt förbi.

Rapportförfattarna har rätt i att det är elkonsumenterna som har betalat för systemet, genom att köpa elcertifikat motsvarande en viss andel av sin elförbrukning. Kostnaden för elcertifikat har varierat mellan omkring 2 och 4 öre per kilowattimme.

Samtidigt har den ökade elproduktionen, som drivits fram genom systemet, bidragit till att pressa elpriset. Teknikkonsulten Sweco har beräknat att 10 TWh ny elproduktion pressar elpriset med 3 öre per kilowattimme. För vanliga elkonsumenter har de totala elkostnaderna därmed knappast påverkat alls, och i så fall snarast i positiv riktning. Men de största vinnarna är den elintensiva industrin, som inte behöver köpa elcertifikat men får glädje av det lägre elpriset.

Elcertifikatsystemet och den förnybara elproduktionen har därigenom stärkt den traditionella basindustrins konkurrenskraft, samtidigt som internationella techbolag lockats till Sverige. Det skapar både sysselsättning och skatteintäkter till staten.

Rapportförfattarnas slutsats är att marknaden själv, utan elcertifikatsystemet, skulle nå målet att bygga ut den förnybara elen, men senare i tid. Det är möjligt. Men då skulle vi ha gått miste om flera års viktiga utsläppsreduktioner, svensk industri skulle haft betydligt högre elkostnader och Sverige hade stått dåligt rustat när ytterligare två av Sveriges åtta kärnkraftsreaktorer snart tas ur drift.

Charlotte Unger Larson
Vd, Svensk Vindenergi

Läs debattartikeln i NyTeknik.