2014-11-18

Komm. från oss

Kommentar: Felaktigheter om vindkraften

Under gårdagens direktsända tv-debatt på SVT debatterade Klimat- och miljöminister Åsa Romson med Folkpartiets partiledare Jan Björklund. Under debatten framförde Jan Björklund ett par felaktiga påståenden.

”Vindkraften producerar minst under vinterhalvåret”

Detta är ett helt felaktigt påstående. Enligt statistik från svenska vindkraftsanläggningar kommer cirka 60 procent av årsproduktionen från vintermånaderna och produktionen följer i stort mönstret för Sveriges elanvändning.

Visst kan det uppstå situationer även på vintern när det är kallt men det inte blåser, även om det handlar om ett begränsat antal timmar per år. I takt med att allt mer vindkraft byggs ut i norra Sverige får vi en bättre differentiering av produktion och därmed så kallade sammanlagringseffekter. Blåser det i Skåne kan det till exempel vara helt vindstilla i Luleå. Även teknikutvecklingen med högre torn och större rotorer gör att vindkraftverken producerar el större andel av tiden.

Men än viktigare är att betrakta vindkraften som en del i ett integrerat elsystem med olika kraftslag och användare. I Sverige är vi bortskämda med att hälften av vårt elsystem utgörs av vattenkraft. Vattenkraften har en stor potential att fylla effektbehovet vindfattiga dagar med hjälp av vatten som har kunnat sparas i magasinen under blåsiga dagar dessförinnan. Dessutom har vi redan idag stor handelskapacitet med våra grannländer och denna kapacitet kommer att fortsätta att öka de kommande åren, vilket gör att vi kan importera el från våra grannländer om vattenkraften inte skulle räcka till.

En nedläggning av flertalet kärnkraftreaktorer ökar självklart behovet av att kunna säkerställa tillräcklig eltillförsel vid höglastsituationer, inte minst i södra Sverige. Man får dock inte glömma bort att det kommer att ta ett antal år innan det ens är möjligt att ta den första reaktorn ur drift och att sydvästlänken och andra interna förstärkningar av stamnätet men även fler utlandsförbindelser har hunnit tillkomma till dess. Annars kan en satsning på havsbaserad vindkraft utanför elcertifikatsystemet på kort sikt minska risken för effektbrist i södra Sverige i ett scenario där ett par svenska kärnkraftsreaktorer är tagen ur drift innan stamnätet har hunnit byggas ut.

Flera studier och rapporter har granskat olika aspekter av elsystemet och dessa indikerar att det inte finns några tekniska eller ekonomiska hinder för att på sikt ha ett helt förnybart elsystem. Det finns nämligen en stor och hittills outnyttjad potential att kapa effekttoppar genom att låta förbrukarsidan konsumerar mindre el vid höglastsituationer, men även att lagra överskottsenergi i form av vätgas, värme, batterier, eller pumpkraft för att sedan använda det när effektbehovet återigen ökar. Här finns tydliga synergier mellan kraftsektorn och transportsektorn där lösningen på balanshållningsproblematiken kan minska koldioxidutsläppen i transportsektorn.

”Tyskland bygger ny kolkraft och importerar rysk gas som en följd av att de lägger ned kärnkraften”

Att den tyska kolkraften har ökat beror främst på att världsmarknadspriset på kol har sjunkit till följd av skiffergasutvinningen i USA och Canada snarare än nedlagd kärnkraft. Under de tre senaste åren har nämligen den förnybara elproduktionen i Tyskland ökat mer än vad kärnkraftsproduktionen har minskat. I kombination med minskad elanvändning har Tyskland blivit en stor nettoexportör av el.

Faktum är att fram till 2020 räknar Tyskland med att stänga ner 18,5 GW kolkraft vilket motsvarar dubbelt så mycket effekt som de tio svenska kärnkraftsreaktorerna. Det är alltså en myt att tyska Energiwende också innebär en satsning på smutsig kolkraft.

Mattias Wondollek, Svensk Vindenergi