2014-04-22

Komm. från oss

Kommentar: Svar till Christofer Fjellner om EU:s 2030-ramverk

Christofer Fjellner skriver ett svar på sin blogg på Svensk Vindenergis kommentar angående att ett förnybarhetsmål till 2030 inte alls är ett hot mot den svenska kärnkraften. Fjellner menar att EU-kommissionen visat att ett bindande förnybarhetsmål leder till färre jobb, lägre tillväxt och högre energikostnader. Låt oss gå igenom vad EU-kommissionen skriver i sin konsekvensanalys.

Gällande tillväxt visar kommissionens konsekvensanalys tvärtemot vad Fjellner hävdar att ett ensidigt utsläppsmål ger en lägre tillväxt (-0,1 till -0,45) jämfört med referensscenariot (sid 82). Med tre mål ökar istället tillväxten med 0,46 till 0,55 procent beroende på scenario. Det är små skillnader men tydligt att det inte finns fog för att säga att ett ensidigt utsläppsmål skulle vara det bästa för tillväxten.

Gällande jobb visar kommissionens konsekvensanalys också tvärtemot vad Fjellner hävdar att tre mål ger fler jobb än ett ensidigt utsläppsmål. Ett mål med 30 procent förnybart skulle ge 568 000 fler jobb jämfört med ett ensidigt utsläppsmål (sid 87). Inte jättestora skillnader här heller men tydligt att ett ensidigt utsläppsmål inte ger flest jobb.

Gällande den totala kostnaden för energisystemet finns det inte heller några skillnader mellan ett ensidigt utsläppsmål och bindande mål för förnybart och effektivisering. Om man inkluderar kostnadsreduktionerna för luftföroreningar som den ökade andelen förnybart för med sig så blir systemkostnaden näst intill identisk (sid 64 och 76).

Mycket tyder dessutom på att kommissionen kraftigt har överskattat kostnaderna för förnybart i konsekvensanalysen. De har till exempel räknat med att kostnaden för vindkraft år 2050 kommer att vara högre än vad vi vet att vi i Sverige kan bygga vindkraft för idag. Kommissionen har alltså missbedömt kostnadsutvecklingen med över 30 år. Likande siffror finns för havsbaserad vindkraft och solkraft. Fjellner menar vidare att ekonomer har dömt ut tre bindande mål och hänvisar till en irländsk studie från 2009 gällande de gamla 2020-målen. Studien är för det första inaktuell eftersom den inte har studerat det nu aktuella 2030-ramverket och för det andra visar inte studien det Fjellner hävdar. Studien visar att jämfört med ett referensscenario där det finns en heltäckande utsläppshandel för alla sektorer i hela Europa blir kostnaden för bindande förnybart- och energieffektiviseringsmål upp till 90 procent högre. Problemet är att studien visar på precis samma kostnadsökningar med dagens system med EU-ETS och nationella koldioxidskatter för den icke-handlande sektorn, alltså den lösning som Fjellner förespråkar. Vi känner åtminstone inte till något förslag som innebär att alla utsläpp i alla sektorer skall inkluderas i EU-ETS.

Fjellner skriver att tre mål innebär att 59 procent av kärnkraften i Europa måste avvecklas i förtid, vilket inte heller stämmer. Kommissionen skriver att det högsta förnybarhets- och energieffektiviseringsscenariot skulle innebära en 59 procentig minskning av användandet av kärnkraftsel (sid 65). Detta är en stor skillnad jämfört med att hävda att 59 procent av kärnkraftverken måste fasas ut i förtid eftersom många reaktorer i Europa, inte minst i Sverige, ändå måste fasas ut av åldersskäl fram till 2030. Den huvudsakliga skillnaden i kommissionens siffror kommer istället från vägvalet att bygga ny kärnkraft eller bygga ny förnybar energi.

Nog om huruvida det skall vara ett eller tre klimat- och energimål. Svensk Vindenergis inlägg syftade i första hand till att visa på principen att vi har en stor möjlighet att producera förnybar el i Sverige och Norden till betydligt lägre kostnader än på kontinenten och att det därför skulle vara en stor fördel för de europeiska elkonsumenterna om den förnybara elen byggs här jämfört med om alla länder skall bygga för att täcka sitt eget behov. Fjellner skriver att det skulle innebära att vi bygger elproduktion som vi inte behöver. Detta är samma nationella synsätt som även Svenskt Näringsliv använder när de argumenterar mot en ökad andel förnybar energi i Sverige. Ur ett Europeiskt perspektiv finns ett gigantiskt behov av klimatneutral elproduktion. Poängen är att det är betydligt billigare att bygga elproduktionen där det finns bäst förutsättningar och sedan transportera elen till förbrukarna jämfört med att bygga den där förutsättningarna är sämre med det enda argumentet att det är inom den egna nationens gränser. EU-kommissionen räknar med att vi kan spara upp till 70 miljarder Euro per år vid en helt integrerad europeisk energimarknad där utbyggnaden av förnybart byggs där det finns bäst förutsättningar.

Detta är en princip som Moderaterna i EU-parlamentet borde kunna försvara. Det är en princip som bygger på de ekonomiska teorierna om frihandel och komparativa fördelar. Principer som inte minst Christofer Fjellner har varit en ivrig försvarare av under sina år i EU-parlamentet. För att principen ska bli verklighet är ett bördefördelat förnybarhetsmål som bygger på naturliga förutsättningar, inte BNP som dagens förnybarhetsmål, en bra start.

Anton Steen, Svensk Vindenergi