2016-04-26

Komm. från oss

Norskt stopp för elcertifikat väntat − sätter inte stopp för nytt svenskt mål

– Ansvarsfulla politiker måste kunna se längre än fem år framåt

I en artikel i Svenska Dagbladet, 22 april, deklarerar Norges energiminister Tord Lien att Norge inte vill att fler vindkraftsanläggningar släpps in i det norska elsystemet − och därför kommer att sätta stopp för det ekonomiska stödet till vindkraften i landet. Stoppet gäller från och med 2021. Beslutet har kommit efter en lång tids diskussion i vårt grannland, och är inte förvånande för någon i branschen – men egentligen inte fullt så dramatiskt som det låter. Norges avvecklande av elcertifikatsystemet innebär endast att landet inte har något nytt mål för förnybar elproduktion efter år 2021. En förvånande kortsiktighet ifrån de norska politikernas sida.

Då Sveriges elcertifikatssystem är gemensamt med Norges, vill nu Tord Lien att även Sverige ska ta efter och stoppa utbyggnaden av förnybart. Vi på Svensk Vindenergi har dock ett stort förtroende för att våra svenska politiker, med regeringens uttalade fokus på förnybart i ryggen, tar ett mer långsiktigt grepp om energipolitiken än vad våra grannar gjort – och ser till att sätta nya mål för vindkraften. Mål som sträcker sig betydligt längre än Norges 5-årshorisont.

Sverige har bland Europas bästa förutsättningar för förnybar elproduktion. Vi kan fortsätta bygga ut − både för export och för att säkra vår egen omställning. Klimatmässigt, trygghetsmässigt och affärsmässigt är förnybart, där vindkraften spelar en central roll, den självklara vägen att gå. När det gäller nuvarande stödsystem ser vi att justeringar så som kvotjusteringar och en stoppregel kopplad till måluppfyllelse är nödvändiga för att förbättra villkoren för branschen och dess investerare.

Men medan Tord Lien håller dagens elcertifikatsystem som ansvarig för det låga elpriset, kan vi nyanserat se att det i realiteten är flertalet faktorer som påverkar elpriset. Påverkan från förnybart är marginell jämför med till exempel priset på fossila bränslen. Det är prisnedgången på kol och olja som har gjort den bränslebaserade produktionen billigare de senaste åren, och det är denna som oftast är prissättande i dagens elmarknadsmodell. Jämför man utvecklingen på kolkraft med terminspriset på el, framgår sambandet väldigt tydligt. Lägg därtill de låga priserna på EU:s utsläppsrätter, och prisbilden får sin förklaring.

I dagsläget saknar i ärlighetens namn även den svenska förnybarhetsbranschen mål efter år 2020. Förhandlingar pågår i nuläget mellan alla riksdagspartier i Energikommissionen kring hur spelreglerna för den framtida energimarknaden ska se ut. Vi på Svensk Vindenergi har förhoppningar om ett ambitiöst mål om minst 60 terawattimmar förnybar el till år 2030, en realistisk målsättning i förhållande till de senaste årens utbyggnadstakt. Tillsammans med en offensiv exportstrategi och väl avvägda ekonomiska styrmedel, kan Sverige vara föregångare för andra länder i Europa som strävar efter en fossilfri framtid. Men utan mål stannar utvecklingen i förnybarhetsbranschen av, och vi skulle få samma stiltje som den norska vindkraftsbranschen står inför. Vi har dock stort förtroende för att våra svenska politiker inte är lika närsynta i frågan om ett hållbart Europa baserat på förnybar energi.

Charlotte Unger Larson, vd Svensk Vindenergi