2019-05-17

Komm. från oss

Timbros rapport ”Förnuft och kärnkraft” bygger till stor del på faktafel och gamla uppgifter

Den 15 maj lanserade tankesmedjan Timbro rapporten ”Förnuft och kärnkraft”, skriven av Joakim Broman som till vardags är ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån. Rapportens policyförslag ligger i linje med de som Kristdemokraternas och Moderaternas partiledare samtidigt förde fram i debattartikel i DN, där de efterfrågade en uppdatering av den blocköverskridande energiöverenskommelsen.

Bromans rapport innehåller ett flertal felaktigheter, missvisande påståenden och tankevurpor som vi kommenterar i det följande.

  • Broman skriver: ”När sol och vind står för betydande delar av elproduktionen blir svängningarna i produktionen kraftiga, vilket skapar lönsamhetsproblem i den ena änden och brist i den andra. Ingen tillfällig lagring, som batterier, är i dag ens nära att lösa dessa problem.” Den 17 maj skriver Lennart Söder, professor i elkraftteknik vid KTH, i DN att ”det är knappast kärnkraft som är den bästa lösningen” för att klara effektbehovet och ger nio exempel på lösningar som är mer kostnadseffektiva.
  • Broman skriver att det tycks ”som om det är mycket svårt att bygga ut sol- och vindkraft i de volymer som krävs för att klara kraven på en snabb klimatomställning.” I dag byggs vindkraften i Sverige ut med 4,7 TWh/år, motsvarande en halv (större) kärnkraftsreaktor per år. Om denna takten skulle fortsätta kan vi ha 70 TWh vindkraft redan 2030, d.v.s. mer än vad kärnkraften producerar idag.
  • Broman påstår att det ”i IPCC:s modeller konstateras att kärnkraften utgör en ryggrad i energiförsörjningen”. Den 15 maj uttalade sig Joeri Rogelj, en av huvudförfattare till IPCC-rapporten, i DN: ”Att säga att kärnkraft är nödvändigt för att nå klimatmålen är en feltolkning av IPCC-rapporten” och pekar på att det i rapporten anges att ”några av 1,5 graders-scenarierna ser ingen roll för kärnkraft vid slutet av århundradet, medan andra räknar med en utbyggd kärnkraft.”
  • Broman skriver att ”vid [topplasttimmen] kommer Sverige, om kärnkraften är utfasad, att tvingas importera mer el än i dag. Den elen kommer i många fall att komma från länder som har betydligt mer fossila källor i sin energimix”. Det stämmer att import kan vara ett kostnadseffektivt sätt att hantera ansträngda effektsituationer, men i nuläget importerar Sverige främst från Norge (vattenkraft). Tyskland planerar att ha kolkraften utfasad till 2038, dvs troligen innan den svenska kärnkraften är utfasad.
  • Broman skriver att det finns ”uppmärksammade exempel på kraftigt försenade och fördyrade kärnkraftsprojekt” och att ”även de projekt som inte går åt pipan tycks också bli något dyrare än motsvarande mängd vindkraft”. Han skriver vidare: ”Så länge man inte misslyckas kapitalt med ett kärnkraftsprojekt – vilket givetvis är en risk – tycks det alltså inte som om vindkraft är billigare än ny kärnkraft. Åtminstone inte om man ser till hela elsystemet och behovet av reglerbar energi.” Det kan noteras att dessa ”exempel” på försenade och fördyrade projekt gäller samtliga pågående projekt i länder som är jämförbara med Sverige. Enligt Energimyndigheten har den vindkraft som tas i drift 2020 en produktionskostnad på 36 öre/kWh.
  • För att peka på behovet av kärnkraft för att minska utsläppen, funderar Broman kring om Sverige ”som genom ett trollslag skulle kunna starta upp de stängda och nedmonterade Barsebäck­reaktorerna” och exportera elen till Danmark och Tyskland. Detta beräknar kan minska koldioxidutsläppen med 8 miljoner ton per år. Detta ”trollslag” sker i dag genom vindkraften. De två reaktorerna i Barsebäck producerade i genomsnitt 3,5 TWh var, vilket kan jämföras med att vindkraften nu byggs ut med 4,7 TWh per år.
  • Broman skriver att ”De resurser som skulle kunna gå till att ställa om fordonsflottan exempelvis i form av en skrotningspremie, till att bygga ännu mer laddinfrastruktur, eller till att skynda på industrins omställning, går nu i stället till att subventionera sol- och vindkraftsutbyggnad på kärnkraftens bekostnad.” Elcertifikatsystemet är redan fulltecknat och ny vindkraft byggs nu utan stöd.
  • Broman har missförstått hur elcertifikatsystemet fungerar. Han skriver att ”kärnkraftsproducenter, industriföretag och andra storkonsumenter av el tvingas köpa elcertifikat från producenter av förnybar el” och påstår att ”kostnaden för exempelvis kärnkraften blev därmed 3 öre per kilowattimme”. Det stämmer att vanliga elförbrukare betalar omkring 3 öre/kWh för elcertifikaten. Men varken kärnkraftsproducenter eller elintensiv industri köper elcertifikat. Och för övriga elkonsumenter blir påverkan på den totala elkostnaden liten, eftersom den ökade elproduktionen, enligt Energimyndigheten och Sweco, pressar ner elpriset med cirka 3 öre/kWh per 10 TWh ökad produktion.
  • Broman skriver att ”Sweco uppskattar att ett 100 procent förnybart energisystem kommer att kosta 1 500 miljarder kronor att åstadkomma”. Men såväl författaren till Swecos rapport som Lennart Söder har påpekat att det beror på en feltolkning av rapporten.

Svensk Vindenergi vidhåller att den förnybara omställningen är samhällsekonomiskt lönsam. Vi har bland de bästa förutsättningarna i Europa för vindkraftsproduktion och vi bör ta tillvara dessa fördelar i form av goda vindlägen och låg produktionskostnad. Stark kraftbalans och utbyggnad av elproduktion med låg produktionskostnad stärker Sveriges konkurrenskraft. Med mycket vindkraft tillsammans med en utvecklad marknad för systemtjänster till elnätet kan Sverige erbjuda uthålligt och långsiktigt lägre elpris än andra EU-länder.

 

Charlotte Unger Larson
Svensk Vindenergi